Senaste månaden i bilder

Har varit lite dålig på att uppdatera här på bloggen senaste tiden. För att det inte ska bli alldeles för trökigt med text så ska jag se vad jag kan skrapa fram för bilder som förhoppningsvis sammafattar det hela.

Jag Grydeman, Jeriksson och Tinal pluggade omtentor på påsklovet. Det var lite svårt att koncentrera sig, eftersom vi höll på att repa sista veckan inför Kalabalikpremiären samtidigt.




Men tentaplugg är ju skittråkigt. Då är det mycket roligare att leka med mobilkameran.







I Kalabaliken såg jag, som jag tidigare skrivit, till att jag blev permanent statist. Innan de två veckorna var över hade jag provat på att vara karolin, janistjar, påklädare, börsmäklare och blomsterprydare. Nån fördel ska man väl ha av att vara spelande tränare. Här sitter jag och blir sminkad av Cissi i logen.






Som andra spexare vet så är det viktigt att tagga till bakom ridån innan den går upp. Så här kunde det se ut i det svenska lägret strax före föreställningsstart.





Några dagar senare kom Kristin ned och hon hängde förstås med när hela kalabalikgänget gick ut på Snerikes efter en av föreställningarna. Kanske det bästa med att stå på scen är att man får gå ut med mascara efteråt utan att det verkar konstigt. :-)


Samma helg gick vi på maskerad på Övre Fjellet. Bonuspoäng för den som kan lista ut vad vi var utklädda till, på temat "Worship".






Dagen efter att en älskling hade åkt hem kom en ny älskling med posten. Jag har fått lära mig att man ska ge den ett namn, men det har jag inte gjort än. Nån som har förslag?




En fördel med plastälskling är att man kan sitta på balkongen, käka frukost, skriva på seminariefrågorna och Skypa med Kristin samtidigt.





Några dagar senare var vi i kursen Komplexa System på studiebesök på Forsmarks kärnkraftverk. Tyvärr missade jag att träffa kusin Dan, trots att han till och med jobbade just den dagen. Men det var intressant att se alla prylar iaf.



Här har vi kommit fram till nästa fredag, då det återigen var dags för kalabalikgänget att gå ut på Snerikes. Schysst iklädd kostym, dagen till ära. Hade varit på Accenturemingel före föreställninge, vilket kom sig av att vi hade STS-dag.


Efter det drog jag till V-dala för att hänga lite med de som gått på STS-gasquen. Här är jag med ML-Johan och Grydeman.






När man vaknar upp bakis efter en sådan dag är det bra med en Järlebäck som ringer och väcker en, samt kommer över och kombinerar sin bacon med de ägg som fanns i mitt kylskåp. Skön frukost på balkongen. Igen. (De flesta balkongfrukostar finns förstås inte på bild.)


Efter sista föreställningen och utflyttning från Stadsteatern var det återigen fest. Den här gången, precis som efter premiären, på Kansliet.





På Valborg hjälpte jag och Petter Spexet att flytta in på Reginateatern. Efter det skulle vi gå på champagnegalopp. Vi träffade på Soffan och Astrid utanför ett fullt Wermlands och ställde oss därför istället i kö till ÖG. Här öppnar jag precis min medhavda skumpa, fortfarande iförd jobbarkläderna. Jag träffade Soffan i pannan.


Den här bilden talar för sig själv, tycker jag.








Spexet hade premiär 1 maj och till förmiglet var det 89 anmälda. Otroligt trevligt att träffa gamla spexare en gång per år. Varken föreställningen eller festen efteråt var det heller nåt fel på.




Helgen efter var det dags för It's all good igen. DJ Maseds kom på spontanbesök och hjälpte till att få folket att svänga i källaren. Trots lite mindre folk än vanligt var det fantastisk stämning en trappa ned!



Morgonen efter kom Evas förbi och bjöd sundsvallsborna på scones och blåbärssylt till frukost. Det gick alldeles utmärkt att sitta tre pers på balkongen.





Kalabalikens jävligt roliga slutfest var på V-dala. Här sitter jag med Lars och Malin nån gång i slutet av sittningen och pratar byxminnen.






Sen åkte jag upp till Östersund och Kristin. Bland annat klättrade vi. Det här är en bild från Frösöberget.











Och den här från Stugun.



Så här fin var vårmorgonen när jag kom tillbaka till Uppsala. Direkt till skolan från flyget, för att plugga.






På de 48h som jag var hemma i Uppsala hann jag inte bara gå två dagar i skolan, utan även Phontrattarnes Grand Show (med efterföljande sexa) och kvällen efter iträda frack och ha kul med bland annat Tobbe och Grydeman.




Tillbaka i Östersund igen så var vädret återigen fint. Här visar jag var det ska vara grillförfest på lördagen under Yran. Alla vänner är välkomna!





Men student som man är så måste jag ju plugga lite, även fast det är sol ute. Kristin passade på att putsa fönstrena och jag passade på att fotografera henne i smyg.





Sen åkte vi ut till Sundvissons på på middag i Hackås (ja, samma Hackås som i P-Danielsas låt). Bilden är på gårdens alla djur. Hunden Stella samt katterna Mangan och [infoga det andra Mammas Nya Kille-inspirerade namnet här].


Det var allt, tror jag. Det ska nog inte ta för lång tid innan det bloggas igen. Nu måste jag fortsätta skriva projekt med Grydeman.

Snabb replik

från DNs reseredaktion: Ett steg på vägen och en annan intressant vinkel i miljöbloggen Grrr: Ett steg på fel väg.

Förkyld och allergisk. Bästa kombinationen? Men ikväll får jag vara janitsjar iaf! *wee*

Koldioxidkompensation - en intressant artikel

Skönt med sommar! Eller? Borde vi oroa oss över värmen? Kan vi köpa oss till ett kallare klimat?

Andreas Malm har läst två rapporter om koldioxidkompensation och skrivit artikeln Miljömärkta avlatsbrev på DNs nätupplaga. Väldigt intressant information och jag kan rekommendera alla att lägga sju minuter av sitt liv på att öka kunskapen om koldioxidutsläpp och hur det kan kompenseras (eller rättare sagt hur det inte kan kompenseras).

Att han sedan kritiserar "kapitalisterna" för att tjäna pengar på den skuld som gemene man känner gentemot naturen, det får man väl ta med en nypa salt med tanke på Malms vänsteråsikter.

Sommartendenser

Idag fick jag oväntat helt ledigt från kl19. Spenderade kvällen med att dona lite i hemmet, hänga med Xylomats och spela Wii+gitarr, samt käka lagad middag för första gången sen Jämtlandsvistelsen. (För första gången i hemmet på säkert tre veckor.) Jävligt skönt och avkopplande.

Så var även Salem Al Fakir och Säkert! klara för yran, vilket innebär hälften av de fyra som stod på min saknas-lista förra veckan. Bara Mika och Maia kvar, sen måste jag skriva en ny lista...

Men prio att se är väl just nu (i fallande ordning) The Pipettes, The Hives, Sahara Hotnights, Gogol Bordello, Timo Räisänen, Salem Al Fakir och Säkert!. Och redan där är det fan för många.

Tittar vi på Roskilde ser Basement Jaxx, CSS, Detektivbyrån Arctic Monkeys (ny skiva till veckan) och just Mika mest intressant ut. Sen kommer det ju alltid sådana giganter som man inte får missa; i år tex Beastie Boys, Red Hot Chili Peppers, Björk och The Who. The Killers, Muse, Peter Bjorn & John och Klaxons är sådana som ser bra ut på papperet, men tyvärr kommer konkurreras ut av varm öl på campingen.

Värmen har verkligen kommit till Uppsala nu iaf. Imorrn blir det flip-flops!

Kalabalikpremiären satt som ett smäck i fredags! Var dock sjukt frustrerande att "bara" få gå omkring bakom scenen och försöka kanalisera min energi till skådisarna som skulle ut på scen. Bilden är från premiärsexan, som jag trodde skulle bli hyfsat lagom. Såklart slutade det med att jag kom i säng halv sex på morgonen...

Smög in på en statistroll på dagens föreställning, eftersom det saknades en person. Varför har jag inte satt mig själv i en permanent statistroll?! Jaja, jag ska nog kunna shanghaia in mig på några fler föreställningar. Energin av att få stå på scen under slutsången är fantastisk. Skickar med en bild på hur trångt det är i byxorna* när alla klämmer ihop sig för att få en glimt av scenen under shownumren.

Nä, nu ska jag stänga balkongdörren och somna i mitt skönt svala rum.

* Ni vet, på sidorna av scenen.

Minisemester

Flexade ut från IAG 30 min tidigare för att hinna med nattåget till Östersund.

41 timmars effektiv semester i Jämtland. Nice! Precis vad en schleten regiassistent behöver. Återinförd sovmorgon. Klockor bortlagda, mobiltelefoner avslagna. En tur till stugan. Söndagen blev åter sovmorgon och sedan en skotertur till toppen av Almåsaberget. Tyvärr allt för länge sedan jag åkte skidor där, men det är fortfarande samma fina utsikt. Kommentera gärna skoteroverallerna och hjälmarna.

Hann även med en sväng till Åre för att käka parmiddag med syrran och hennes nya karl. Han verkade trevlig - och dessutom från Kluk; en bonus i sig.

Nu är jag tillbaka till Uppsala och 28h-arbetsdagarna igen. Men så är det ju premiär på fredag! *wee* Till er som inte köpt biljetter kan jag bara beklaga.

För övrigt är numera gardinerna, efter många om och men, uppsatta.

Nu ska jag sova. Det ska bli skönt. Speciellt med tanke på att jag har tvättid kl 07 imorrn bitti.

Ännu en dag, ännu ett rep, ännu en natt

Dagarna liknar varandra ganska mycket just nu.

Vaknar alldeles för tidigt, efter alldeles för lite sömn. Hasar mig till skolan utan frukost. Går på föreläsningar, seminarier, köper lunch, går på möte, skriver hemuppgift, förbereder kalabalikrep. Hojar ner till stadsteatern, administrerar, sköter logistik, repar, kommer på att jag borde köpa en macka, repar och administrerar. Avslutas alltid med ett inofficellt ledningsmöte utanför Stadsteaterns scenentré kl 22:15. Kommer hem en halvtimme senare, utan att ha hunnit köpa frukost idag heller. Pratar med Kristin på Skype tills hon går och lägger sig. Käkar nattmackor gjorda på Jalex frukostmat. Sammanfattar dagens plugg och rep framför datorn tills klockan är för mkt igen.

Men idag fixade jag både frukost och schampoo! *wee*

När jag kom hem så la jag in frukosten i kylen, tände två ljus i det mörka vardagsrummet, hällde upp en Martini och spelade några Elin Sigvardsson på gitarren för att varva ned.

Sen in på rummet för att återigen knappra med alla dessa (jävla) kör och statistlistor, rep, sammanfattningar, schema, etc.

Jag må låta bitter. Det är jag inte. Det ÄR kul. Kul som fan! Idag var en sjukt bra dag och jag är oförskämt förbannat nöjd över min egen insats.

Avslutar bloggen med en fantastisk annons/notis som jag hittade på en anslagstavla på skolan i går. Läge för någon att tjäna en hacka?

Eller vad säger man - dags för Mac?

Förlåt och tack

Var på en snabb shoppningtur med Mackan igår torsdag, när han ändå var i stan. Hittade en kavaj och ett skärp på second hand. Hade tänkt hinna med Petter på en second hand-tour på söder idag, men pga att Kalabaliken tog lite extra tid i anspråk (varken första eller sista gången) så hanns det inte med. Men jag, Josef och GustavR hann iaf kuta runt i några affärer och för mig resulterade det i hängslen, ett par skor och en ny fluga. Sen inflyttningsfest hos EvaS, som var jävligt nice. Filip och AndréasL kom och överraskade med en långväga påhälsning, vilket var väldigt uppskattat! Ni som vill träffa Filip igen kan komma på vår klubb på fredag - han kommer dit oxå.

Nu till återkopplingen av rubriken. Inflationen av uttryck!

Förlåt säger man när man gjort nåt avsiktligen, typ: "Förlåt för att jag valde att kliva på din fot. Det kändes som ett klokt val vid det tillfället, men nu i efterhand inser jag hur dumt det var. Jag borde ha förstått." Inte "Förlåt för att jag stötte i din armbåge". Förlåt är ett stort ord och ska så förbli.

Tack säger man när nån verkligen gjort ngt bra, som var oväntat eller inte nödvändigtvis tvunget. Chefer som hela tiden säger tack till sina medarbetare/anställda får dem att känna sig som att de gör honom/henne en tjänst - vilket i min värld betyder att allt engagemang över 0% innebär en vinst. "Tack för att du städade en fjärdedel, det var iaf ngt..." Vafan! Man gör saker tillsammans. "Det här gjorde vi bra ihop. Vad kul det är att jobba tillsammans när du är så här bra!" etc. Kanske passar detta resonemang mest in i ideella organisationer, vilket jag har stor erfarenhet av.

Jag vill inte låta bitter. Det är jag inte. Men lite less blir man väl ändå? Det är inte heller så att jag hakat upp mig på det här. Vänner i min närhet: börja inte analysera ert språk. Denna konversation kom upp på tåget Sthlm-Ups och jag insåg att mina åsikter i ämnet inte kom till sin rätta i en kupé.

En annan dag ska jag ta upp inflationen i "Hur är läget?".

Last.fm regerar. Skönt att klicka sin favoritkanal indie electropop och fram levereras Postal Service. *mmm* Gött att få nåt man känner igen, men nästan glömt bort att man gillar.

Hur tänker de, stockholmare?

Så här kan det gå när man i sin jobbansökan är stolt över sitt ursprung och inte är så jante:

"Magnusson [chef på företaget, min anm.] är själv stockholmare men förklarar att han gör allt för att tona ner det och hålla en låg profil, vilket alltså inte Magnus Ahlin gjorde i sin ansökan.

- Den andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här. Här gillar man folk som är lågmälda och timida."

Tankesnubblet, "bita sig själv i svansen"-beteendet, floskeln, rasismen, avundsjukan(?), mindrevärdeskomplexet, självrasismen: jag vet inte riktigt var jag ska börja dissa - så jag skriver som Blom (statistikboksförfattare): "Beviset lämnas som övning för läsaren".

Hela artikeln: Stockholmare jobbmobbas i Lund. Och nej, jag har inte installerat ett fånigt plugin som gör att jag hoppas på att DN automatiskt ska länka till min blog.

Nyhetssammanfattning kl 04:46

Nu har det hänt så mkt i mitt liv att jag måste skriva lite. Det är dock så jävla sent att jag inte pallar att köra den vanliga kristianmängden med bulktext, utan det blir några små fina punkter (i hyfsat inbördes ordning).

• Jag är kär.
  
  
• Jag har blivit pojkvän till Kristin.
  
  
• Kalabaliken blir bara bättre och bättre för varje rep. Ni som inte redan köpt biljetter: gör det, för de är snart slut!
  
  
• It's all good spelade succeartat i lördags på ett av dansgolven på ÖGs Marsgasque, med DB och Mats som gäst-dj:s. Se bilder på Pandans blog.
  
  
• The Hives spelar på Yran.
  
  
• Jag sitter och okynnesuppesitter. Bland annat har jag lagt över en timme på att bestämma ny ringsignal. Det blev Morrissey - We hate it when our friends become successful till slut.
  

Storsjöyran, yeah

För att citera en grannbloggare så är det svårt att skriva inlägg när man inte kan/vill skriva om det som verkligen är viktigt. Senaste dagarna har varit sjukt turbulenta i stackars Kristians maggrop. Förhoppningsvis kan jag få äran att presentera Nya Kristian om några dagar.

Tills dess demonstrerar jag mitt nyvunna bra humör genom att prisa Sveriges kanske bästa festival (definitivt Sveriges bästa festival i stadsmiljö): Storsjöyran. När arrangörerna idag presenterade de 20 första bokade artisterna slänger man ur sig fantastiska akter som Gogol Bordello, The Pipettes, Juvelen, The Be Good Tanyas, Pluxus och Millencolin. OMG! Sen lite annat småskrap som Timbuktu, The Ark, Timo R, Frida H, Nikola S och sånt där som man tycker ser fint ut på papperet men aldrig kommer att se för att förfesten är för bra eller för att man fastnat vid demoscenen (eller Intiman) pga ett överraskande bra band. Det här kommer bli sjukt bra, jag säger bara det.

Skönt att Gatufesten lade sig samma vecka som Roskilde, så slipper man ens fundera på om man ska närvara under det där härket till ursäkt för hemvändarvecka.

Jag säger bara Commence: Project Sommar '07! Det kommer bli en minst lika bra årstid som i fjol. Jag har redan bestämt det. (Och då var det ändå en helt fantastisk sommar ifjol.)

Härliga bilder från inflyttningsfesten finns på Karins pixbox och på Gunnars facebook.

Varför har jag inte börjat lyssna på Salem Al Fakir tidigare?

Lasse och jag

Det var länge sedan, men i natt har jag varit tvungen att lyssna på mr. Wienerbröd.

Han har en speciell plats. En plats som man inte alltid vill till.

Men, det var läge för det.

Tältstudio

Det är inte första gången jag inte lyckas blidka mina blogläsare med högt ställda krav. Publicerar därför lite underhållning i form av en transkribering av en film som spelats in en sen natt i ett tält någonstans på Gotland i somras, som ingen av närvarande kan minnas huruvida det var på riktigt eller ej...

1: ...tror du det?

*prassel*

1: Heej... :-)
2: ...så ska jag öppna här, så ska du få se en sak...
1. Aa.
2: ...här nere.
1: Få se?
2: Här ska du få se, här.
1: Oj.
    Vad har du att uttala om det där då?
2: Va, eh? Här, här? På den här delen?
1: Ja.
2: Nänänänänä.
1: Inte?
2: Nä, nä.
1: Ok.
2: Försöker sluta med det.
1: Ja, då skiter vi i det.
2. Ja...

Källa.

Tillbaka i verkligheten

För den som tycker att jag har varit dålig på umgängesfronten sen jag kom hem från USA kanske kan se frekvensen på mitt bloggande som proportionellt mot hur mkt tid jag har till övers i mitt liv för tillfället.

Volontär i Åre var iaf både roligt, jobbigt, trevligt och faktiskt lärorikt. Just nu snöar det ganska hårt i Uppsala och jag är jävligt glad att jag inte behöver vara rädd för att få ett sms där det står "Ändrade planer. Samling imorgon 06:00 i volontärstältet. /Mats". Mats var min gruppchef.

Annars kan man ju läsa vår artikel Jackson Hole - brantåkarens våta dröm? på Freeride, som jag kan ta åt mig ganska mkt cred för att ha skrivit, även om det inte syns nånstans...

TELEGRAM

HEMMA STOP ALL PACKNING MED STOP INGA FÖRSENINGAR STOP TRÖTT STOP SKRIVER MER SEN STOP

Stighudar is the shit

Så börjar vår skidsemester i Wyoming att gå mot sitt slut. Det känns faktiskt alldeles lagom. I stort sett alla åk som vi hittat på plats eller i förväg dreglat över på skidfilm har vi åkt. Möjligtvis en eller två kvar, som ändå är mer eller mindre oåkbara.

Häromdagen åkte vi till exempel den tidigare nämnda facen som heter Break A Neck, vilken shreddas av brantåkare i nästan varje TGR-film som producerats. Endast ett enda gammalt spår fanns att finna innan vi satte dit våra. Vi åkte inte direkt samma linjer som skidfilmsstjärnorna brukar göra, men det var halsbrytande nog att sick-sacka runt klipporna. Med en puls på 180, adrenalinet sprutande ur öronen och skrikandes glädjetjut tog vi oss till slut ned till foten av bergssidan, efter att Mackan hade volontärat genom att för säkerhets skull guida ner oss via walkie-talkie samt ta en del bilder. Helt ok snö, bara lite för lite och för dålig kvalité av den varan. Med bättring på den fronten så kanske vi drar ett dubbeldrop på 10+15m nästa gång, vem vet?!

För att variera skidåkarvardagen lite, så bestämde vi oss för att hyra en bil och åka till Yellowstone nationalpark. Vi trodde att det skulle bli en resa på drygt 20 mil enkel resa, att vi skulle få se massor av vilda djur, geysrar, vattenfall, varma källor som man får bada i, etc. Ja, sånt som man förväntar sig. Det visade sig att under vintern så är nästan hela parken stängd och dessutom är bara en infart öppen. Den norra. Så vi fick åka runt hela Wyoming (ca 45 mil enkel resa) för att titta på illaluktande varma källor som man inte fick bada i. Några bufflar och kronhjortar skådades och fotograferades i bästa Japananda. Kanske var största behållningen att få käka fried chicken på ytterligare ett sunkigt biljardhak samt få lira I Shot The Sheriff, Find My Baby och Mrs. Potters Lullaby på jukebox. Glömde jag förresten berätta att vi fick betala för en helt ny ruta på bilen pga ett fånigt stenskott?

Måste säga att det är otroligt lätt att lära känna the locals i den här staden. Vet inte om det är likadant i resten av USA/Nordamerika, men i Alperna lär man knappt känna nån inhemsk person, såvida man inte jobbar. Vi tjenar redan på folk i liften, baren och på bussen. Bland annat har jag lärt mig två nya uttryck. Cowboy Powder och A Closed Coffin Fall. Dessutom har vi fått reda på att den där husfesten som vi var på, med bjudalkohol och liveband, den var sponsrad av tidningen Outside, som gjorde/gör ett reportage om säsongarlivet i Jackson Hole. "Det var därför fotograferna var där." Ehh, jaha... (Vi tänkte aldrig på några fotografer. Ska bli spännande att läsa artikeln.)

Mangy Moose kan faktiskt presentera andra band än sådana som innehåller banjo eller klassiskt gitarr. På bummarfestivalen i fredags lirade ett åttamanna roots-reggaeband och svängde på bra. Vi krockade som vanligt med alla på dansgolvet. Amerikanarna dansar helt enkelt inte likadant som oss! Var på väg att bli utslängda, men vi fintade höger och gick vänster, så vi kom undan.

I lördags kom Simons två danska polare, Tobias och Mårten, hit till stan. Tobias skriver oxå en artikel, för en dansk skidtidning, men iom att han har presskort (tja, det kanske inte är så enkelt egentligen) så får de två gratis boende och liftkort i tio dagar.

Kort notis: vi åkte för fort i backen och blev uppskrivna av några buttra skidpatrullmedlemmar. Målet är nu att få liftkortet indraget sista dagen.

Enligt regeln "ju längre tid det passerat sedan ett dump, desto längre måste man hika för att nå bra snö" så behöver vi numera knata riktigt länge för att komma åt the good shit. En avlång bergssida som ligger strax bortom skidområdet heter North Shore, vilken vi sett Kaj Zachrisson och Sverre Liliequist köra stoort på i Swedish Posse-filmerna. Efter att i flera dagar väntat på tillräckligt stabilt väder för en heldagsutflykt slog kung Bore till med en blå himmel, ganska lite moln och en jevvla frisk vind i söndags. Vi bestämde oss helt enkelt för att ge danskarna en pistvisning utöver det normala. Uppvärmningen bestod av Pucker Face, vilket har en hike som kan innebära A Closed Coffin Fall. För att sammanfatta dagen så hikade vi ungefär 3,5 timmar för två åk på sammalagt drygt en minut. Jag tog mina stighudar och började tillsammans med brädåkarna att ta samma väg tillbaka som vi kom. Kongo, Simon och Tobias valde att skråa runt hela baksidan av berget som skidsystemet ligger på, via Granite Canyon. Nästan 3,5h senare klev vi in på Mangy Moose och konstaterade seger! Vi funderade på att ringa fjällräddningen när det började bli mörkt, men så sprakade det till i walkie-talkien och vi jublade över hemkomna kamrater. Några pitcher öl senare var vi alla både trötta och glada. Kändes fränt att vi hade varit ensamma hela dan i en stor dal som ligger flera timmars transport by foot från civilisationen.

Kul att en av våra nyfunna vänner berättade att "jaha, ni är de där galna svenskarna som åker alla åk och är galna på fest". Vi vill förstås gärna tro att det innebär att vi redan är kändisar här.

På bilderna nedan kan ni se Simon, Jinne+Mackan, Kongo, Kongo, Simon+Kongo+Mackan, Kongo.


Angående skäggtävlingen så kom Mackan sist, Simon fyra och Jinne trea. Jag och Kongo är i final. Det ser ut att bli övertid och förlängning.

Fortsatt sol och kyla

Nu börjar det här likna en vanlig månad i Alperna. Det snöar nån vecka, sen blire sol uta helvete och man är nöjd och åker en massa åk som man vill ta. Men sen måste det ju komma mer snö. Hallå? Och skillnaden mellan Jackson Hole och godtycklig alport är att när det är blå himmel hemma i Europa så blåser det sällan och är mellan -3 och -10. Här har det varit kuling varje dag, förutom idag. Samt att temperaturen oftast legat under -20. Svinkallt!

Vad gäller mina fötter och pjäxor så är det ett par rejält mörbultade och sargade köttstycken som pressas ned i de plasthöljen som till mångt och mycket liknar tortyrredskap från 1800-talet. Men det kommer iaf att funka tills jag kommer hem, det märkte jag idag. Om det beror på att kylan och bristen på blodcirkulation gör känseln frånvarande, låter jag vara osagt. Själva åkningen har varit en hel del brant och massor av hikande. Coloiren i mitten på berget i bakgrunden på bilden till höger heter Once Is Enough. Det är den branta jäveln som Mackan åker i på första bilden nedan. Vi har även spanat in en berömd bergssida som heter Break A Neck. Den är med i många filmer...

I lördags bestämde vi oss för att göra byn, igen. Så vi hoppade i bubbelkoppen, tog med oss ett flak Bud och sen var det ju bara att följa instinkten. Letade efter lite olika ställen med bra häng och till sist hade vi löpt över halva stan i bara skjortor och t-shirt. Det kanske var lite dumt. :-) Hamnade slutligen på ett ställe som hette Log Cabin Saloon, där vi lyckades snacka in oss för $4 istället för $10, eftersom vi hade videokamera och sa att vi var från Sveriges Television. Inte för att jag vet om de gick på det, men kul (och billigare) var det. Vi ville förstås visa våra skills i deerhunting på ett arkadspel, men det var skitsvårt. Som på alla andra ställen så lirade ett liveband som man dansade till. Om jag inte sagt det förut så är både spriten och ölen lika billig som på nation hemma.

På bildena (från vänster till höger, uppifrån och ned) ser vi Kongo+Mackan+Simon, Mackan, Jonas, Mackan, Jonas, Kongo.