Jaha. Då var det jullov då.
Bannemig jullov! Satan vad skönt det är och satan vad jag anser mig värd det. Nu har jag lämnat in allt som ska lämnas in och kommer inte tillbaka till Uppsala förrän 28 januari, som det är tänkt.
Utomhus i Sundsvall är det inte så stor skillnad i jämförelse med Uppsala. Lika lite snö. Lite kallare. Inomhus har jag märkt två skillnader. Ett: Jag nyser, eftersom mammsen och pappsen har en katt som heter Curry. Två: Jag använder ett plektrum från Dunlop som är orange (eftersom det är 0.6mm och passar till elgitarr), till skillnad från mina röda hemma i Uppsala (som är 0.5mm och passar till akustisk).
Angående c-uppsatsskäggets status så blev det i onsdags format till en fräsch retrostyle c-uppsatsmustasch. Tror inte att jag har nån bild på den, men fin var den. Eller ja, typ fulsnygg. Den försvann i fredags. Och på frågan varför jag inte gillar c-uppsatsskägg så är det väl dels för att det kliar och dels för att det ser skabbigt ut. Iofs brukar det kunna bli skägg under säsong och vad som händer under fyra veckor i Jackson Hole vågar jag inte svara på än.
Nu tar blogen vid där den gamla slutade. Tisdagen efter Attras julshow skrev jag hemtenta i massor av timmar. Gick väl inte så bra kanske. Vi får se. Handlar ändå bara om jag ska få överbetyg eller inte.
Satt på onsdagsförmiddagen och skrev projektarbete med Gurra. Han hade varit på Norrlands Luccegasque till 04 kvällen innan, så han var lite trött kan man säga. :-) Hela gruppen samlades för att skriva under eftermiddagen. På kvällen gick jag på Pang Musik på Kalmars för att se Zeigeist och Hey Willpower. Förfest med Petter hemma hos Hanna. Sen gick vi tre ner till Kalmar för att käka, där redan JohanÄ satt med Jenny, Ulrika och Petra. Senare mötte Mårten och Kalle upp, vilket gjorde att vi då samlat hela Dakapo! & It's all good-kvartetten. Bägge konserterna var riktigt,
riktigt bra. Mest imponerande var dansaren i Hey Willpower. Om det inte vore för att jag glömde min filöverförarsladd till mobilen hemma i Uppsala skulle det här ha funnits en groupiebild på henne bredvid Jenny, Ulrika och Petra. Liten efterfest i korridoren efteråt oxå.
Var hyyfsat schleten när vi skulle fortsätta skriva projekt på torsdagen. Det blev i alla fall något till slut och vi avslutade det hela på fredagen strax före klockan tre, då det skulle vara inlämnat.
Senare samma kväll kom Kristina och hälsade på, från Södertälje. Det blev en jävligt rolig helkväll med dubbeln Autobahn på Kalmars + Knas på ÖG. Kul att känna sig lite VIP, eftersom jag känner bägge gängen som driver klubbarna. :-) Jaja, nog med självgottande. Uppsalas studentuteliv visade sig från sin bästa sida den natten, jag fick lära mig att domkyrkans torn är 119m höga och musiken som spelades var perfa perfa perfa. Träffade många polare på ÖG, bland annat JohanÄ. Det var kul.
På lördagen var det inte speciellt mkt mindre fest när jag i frack tog mig till Stockholms för att gå på kapitel. Alltid lika förvånande vad som kan hända där... :-) Drog sen vidare till UTNs julfest på ÖG och lyckades slinka in gratis. Jävlar vad det märks att jag har varit teknolog i 3½ år nu, eftersom det kändes som att jag kände halva festen. Skitkul att träffa Pernilla igen! Träffar henne så sällan numera.
Hjälpte till att rodda tillbaka grejer på Stockholms på söndagen och gick därefter till ÖG för att försöka återfinna mina tappade prylar från gårdagen. Och det gjorde jag! Yes! Därefter pizza, cola, bakishäng, skvaller, Shrek och bara ha det jäävligt soft hemma hos Pernilla. Hade somnat framför TVn när Jalex ringer och är tillbaka från Kanada. Gick förbi och gav honom nyckel till vår lgh och började sedan förbereda inför tisdagens opponering.
Sex seminarier på två dagar är i mustigaste laget. Men det gick. Efter det sista så drog jag ner på stan och handlade lite klappar. Därefter hem och påbörjandet av 36h revidering av c-uppsatsen. Den blev, som man kan läsa i mitt förra inlägg, färdig jävligt sent på onsdag natt. Packade fram till halv åtta på morgonen och blev väckt av Petter vid halv två.
Han hjälpte till med sängen, sen var han tvungen att dra till tåget. Jag och Eva kämpade vidare och hela kaosflytten slutade med att vi tog beslutet att Eva med högsta hastighet skulle köra mig till stationen för att jag skulle hinna med tåget. Detta beroende på att vår bedömning var att det skulle vara omöjligt för mig att få plats på ngt annat tåg om jag ville boka om för att hinna flytta det sista. Vilket med andra ord innebar att Eva var tvungen att bära det sista lasset ur bilen (som var fjärde rundan och då var iaf korridorsrummet tomt) helt själv. För att citera henne själv från kvällen innan, då jag bjöd henne på pre-belöning i form av glass och sorbet:
"Det kommer sluta med att jag skjutsar dig till stationen och får bära din jävla TV helt själv!". Och ja Eva, du fick förstås helt rätt. Dessuton kom vi såklart till stationen två minuter för sent så jag missade mitt tåg. Alla andra var fulla, utom ett som hade 730kronors-förstaklasbiljetter kvar. Efter lite mer kaos så lyckades jag till slut få tag i en ybussbiljett, men var då tvungen att ta mig till Hjalmar Brantingsplatsen, genom halva stan. Det sista Eva sa innan jag sprang ut ur bilen var nåt om att hon skulle stanna och se så att jag kom iväg, men det hade jag förträngt i hetsen. Så jag satte mig i en taxi. Precis när jag stänger igen dörrn ringer det. Eva:
"Jag ser dig. Kliv ur taxin! Stå kvar där. Håll käften. *klick*". Vi hann iaf förbi drive-thrun på McD så jag fick bjuda henne på ett mål innan jag mötte upp GurraR på busshållplatsen.
*phew*
Nu har jag fått äta mammas lasagne och paj. Gott. Har alltså redan börjat jobba på julmagen.
Får se hur jag löser problemet med att jag glömde överföringssladden till både kameran och mobilen. Kanske kan jag hitta nåt substitut. Kommer säkert gå att få tag i andra bilder till
resdagboken på nåt sätt.
Kan till exempel fortsätta med att infoga bilder från Jacksons hemsidas pic of the day. Det här berget kommer jag åka nedför om lite drygt en vecka. Om ni förstorar den så ser ni att det finns minsann inga spår nedför den än (dock några laviner - svårt att avgöra om de är spontana eller utlösta), men det ska vi minsann ändra på!
El Perro Del Mar snurrar i iPoden. De har en låt som heter It's all good. Det gillar jag.
Klev upp kvart över tre på fredag morgon. Spanade in folk som hånglade på väg ut från Seven Eleven när vi stod på flygbusshållplatsen och spekulerade i vilka som skulle få ligga. Dessutom sjöng vi små sånger om vad som skulle hända med fyllona som gick förbi. Vackert att se soluppgången från 10 000 meters höjd mellan Göteborg och Frankfurt. 
25h senare landade vi i Salt Lake City. Gnället om att det suger att flyga lade vi ner under sista flighten, då Mackan började må dåligt. Att flyga är världens roligaste grej i jämförelse med att kräkas när man flyger. Gnället om att det ändå fortfarande inte är skitkul att flyga lade vi ner när vi mötte upp Jonas på Salt Lakes flyplats och hans boardbag försvunnit på väg över Atlanten och hans andra väska försvunnit mellan Boston och Salt Lake.
Käkade av den fina contintental breakfasten bestående av vitt bröd med sylt på, sockrade flingor med mjölk, muffins och svart vatten. Känns skumt att därefter ligga på ett motellrum och kika på en värdelös film på datorn, chatta med polarna som sitter vägg i vägg via trådlöst nätverk och bara titta längtande på de fina bergen vid horisonten. Vi är ju här för att åka! Menmen. Alldeles strax ska vi dra.
