Klev upp kvart över tre på fredag morgon. Spanade in folk som hånglade på väg ut från Seven Eleven när vi stod på flygbusshållplatsen och spekulerade i vilka som skulle få ligga. Dessutom sjöng vi små sånger om vad som skulle hända med fyllona som gick förbi. Vackert att se soluppgången från 10 000 meters höjd mellan Göteborg och Frankfurt. 
25h senare landade vi i Salt Lake City. Gnället om att det suger att flyga lade vi ner under sista flighten, då Mackan började må dåligt. Att flyga är världens roligaste grej i jämförelse med att kräkas när man flyger. Gnället om att det ändå fortfarande inte är skitkul att flyga lade vi ner när vi mötte upp Jonas på Salt Lakes flyplats och hans boardbag försvunnit på väg över Atlanten och hans andra väska försvunnit mellan Boston och Salt Lake.Klockan var typ åtta på kvällen innan Jonas fyllt i paper forms and stuff, så istället för att krascha på flyplatsen till kl13 dan efter så tog vi in på ett motell. Efter en välbehövlig dusch dog vi.
Käkade av den fina contintental breakfasten bestående av vitt bröd med sylt på, sockrade flingor med mjölk, muffins och svart vatten. Känns skumt att därefter ligga på ett motellrum och kika på en värdelös film på datorn, chatta med polarna som sitter vägg i vägg via trådlöst nätverk och bara titta längtande på de fina bergen vid horisonten. Vi är ju här för att åka! Menmen. Alldeles strax ska vi dra.Det bor ungefär 250 000 pers i Salt Lake City och de verkar ganska kristna, om man säger så. De har en del i Salt Lake Tribune som heter Faith - Spirituality & ethics.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar