Our mountain is like nothing you have skied before

Det fortsätter att snöa här i Jackson Hole. Det vräker sällan ner, men det faller väl en dm eller två per dygn iaf. Sen blåser det lite för mkt. Menmen, man ska inte klaga. Dock suktar vi efter att det ska spricka upp, så vi får chansen att hika några av de toppar som vi spanat in.

Fick för några timmar sen hem Photoshop CS, så nu kan vi dona lite med de bilder som vi tar med våra kompakta digitalkameror. Jonas försökte faktiskt beställa en digital systemkamera, men de ville inte leverera till en adress som var ett hotellrum.

Här är lite saxningar ur den ödmjuka beskrivning som Amerikanerna har av sitt berg: "Our mountain is like nothing you have skied before! [...] You could make a mistake and suffer personal injury or death. [...] Give this special mountain the respect it demands!" Det gör vi.

Ett bra mått på snömängd är när man måste borsta av kläderna flera gånger under en liftfärd. Här tre glada killar som ser fram emot ytterligare ett åk. Jag, Jonas och Mackan slår ihjäl tiden med att leka fotomodeller.


Ja, vi hittar ju verkligen inte bland dessa berg som vi gör i våra "hemmaorter" i alperna ännu. Men vi försöker iaf. Har åkt mest skog, en del lite öppnare fält och buskage. Hittat en del klippor. Och snön är perfekt för att droppa i. Ett litet tyngre lager underst, som gör att man aldrig eller sällan slår igenom och så ett par decimeter inte fjäderlätt puder på det. Ja, snön som har kommit ännu är väl inte sådär dammtorrt som vi hade drömt om, men vi börjar väl helt enkelt bli bortskämda... :-) Hur mkt det än snöar och hur än flingorna ser ur så vill man ha mer och torrare. Hur som helst så presenterar jag här bilder på Simon och Mackan som köttar igenom en buske i Rock Springs Bowl. Det skulle ha blivit en trippel, men jag befinner mig strax utanför bild, till höger. Mackan droppar en klippa som ser liten ut på bild. Jag surfar fint i Saratoga Bowl. Simon gör likadant, fast lite längre bort. Det som är störigt med detta amerikanska system är att de har inbound och outbound åkning. Inboundåkningen är kontrollerad av ski patrolen och där kan vilka semestertomtar som helst bege sig ut i terrängen. Outboundsåkningen kommer man åt genom att passera genom vissa grindar och där ute är man all by oneself. Man får helt enkelt inte stämma någon. Synd va? Det stora problemet är när ski patrol anser att vissa områden inbounds är osäkra (med andra ord: de är för lata för att sätta upp skyltar, etc) så stänger de av dem som closed areas. Om man åker där då, så blir man av med lifkortet. Aj aj! Häromdan åkte jag och Jonas ikapp två patrullsnubbar i just ett sådant område. Vi ropade nåt om "We're kinda lost..." och skråade därifrån fort uta helvete.

Efter en sådan dag måste man naturligtvis fira med att dela en kanna öl och en (EN!) nachotallrik på Mangy Moose. Mangy Moose är ett skönt afterskihak med liveband och servitriser med korta kjolar. Alaskan Winter är en ale som redan blivit min favorit. Duger även som värmestuga i väntan på mindre vind. Haket alltså, inte ölet.



Häromdan när vi åkte så stod det ett annat liveband och jammade vid den markuppvärmda dalstationen av Bridger Gondola. De svängde fint medans vi spekulerade i hur bra en Gibson Les Paul '57 (chansning av Jonas) tålde snöfallet.

Ja, sen var vi ju på klassisk amerikansk husfest i förrgår oxå. Efter att ha träffat på Ski Patroltjejen Chessa två gånger på två dagar så kände hon sig så pass trygg av svenskarna att hon bjöd in oss. Det första vi möttes av var trixande skidåkare som skoterbogserades in till ett hopp över en campfire. Inte illa. Inomhus bjöds det på sprit och såklart flera kegs med öl. Alla dansade till ett ungt liveband, precis som på collegefilmerna. Precis som på collegefilmerna så körde alla hem efteråt, förstås.

Dagens citat.
Simon försöker allvarligt ta tag i situationen.
Simon: "Vi kanske skulle ta ett ryck halvvägs in i resan och göra en tokstädning så det blir riktigt rent?" [Lång pinsam tystnad bland oss andra] "Eller... inte?"