Förlåt och tack

Var på en snabb shoppningtur med Mackan igår torsdag, när han ändå var i stan. Hittade en kavaj och ett skärp på second hand. Hade tänkt hinna med Petter på en second hand-tour på söder idag, men pga att Kalabaliken tog lite extra tid i anspråk (varken första eller sista gången) så hanns det inte med. Men jag, Josef och GustavR hann iaf kuta runt i några affärer och för mig resulterade det i hängslen, ett par skor och en ny fluga. Sen inflyttningsfest hos EvaS, som var jävligt nice. Filip och AndréasL kom och överraskade med en långväga påhälsning, vilket var väldigt uppskattat! Ni som vill träffa Filip igen kan komma på vår klubb på fredag - han kommer dit oxå.

Nu till återkopplingen av rubriken. Inflationen av uttryck!

Förlåt säger man när man gjort nåt avsiktligen, typ: "Förlåt för att jag valde att kliva på din fot. Det kändes som ett klokt val vid det tillfället, men nu i efterhand inser jag hur dumt det var. Jag borde ha förstått." Inte "Förlåt för att jag stötte i din armbåge". Förlåt är ett stort ord och ska så förbli.

Tack säger man när nån verkligen gjort ngt bra, som var oväntat eller inte nödvändigtvis tvunget. Chefer som hela tiden säger tack till sina medarbetare/anställda får dem att känna sig som att de gör honom/henne en tjänst - vilket i min värld betyder att allt engagemang över 0% innebär en vinst. "Tack för att du städade en fjärdedel, det var iaf ngt..." Vafan! Man gör saker tillsammans. "Det här gjorde vi bra ihop. Vad kul det är att jobba tillsammans när du är så här bra!" etc. Kanske passar detta resonemang mest in i ideella organisationer, vilket jag har stor erfarenhet av.

Jag vill inte låta bitter. Det är jag inte. Men lite less blir man väl ändå? Det är inte heller så att jag hakat upp mig på det här. Vänner i min närhet: börja inte analysera ert språk. Denna konversation kom upp på tåget Sthlm-Ups och jag insåg att mina åsikter i ämnet inte kom till sin rätta i en kupé.

En annan dag ska jag ta upp inflationen i "Hur är läget?".

Last.fm regerar. Skönt att klicka sin favoritkanal indie electropop och fram levereras Postal Service. *mmm* Gött att få nåt man känner igen, men nästan glömt bort att man gillar.

Hur tänker de, stockholmare?

Så här kan det gå när man i sin jobbansökan är stolt över sitt ursprung och inte är så jante:

"Magnusson [chef på företaget, min anm.] är själv stockholmare men förklarar att han gör allt för att tona ner det och hålla en låg profil, vilket alltså inte Magnus Ahlin gjorde i sin ansökan.

- Den andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här. Här gillar man folk som är lågmälda och timida."

Tankesnubblet, "bita sig själv i svansen"-beteendet, floskeln, rasismen, avundsjukan(?), mindrevärdeskomplexet, självrasismen: jag vet inte riktigt var jag ska börja dissa - så jag skriver som Blom (statistikboksförfattare): "Beviset lämnas som övning för läsaren".

Hela artikeln: Stockholmare jobbmobbas i Lund. Och nej, jag har inte installerat ett fånigt plugin som gör att jag hoppas på att DN automatiskt ska länka till min blog.

Nyhetssammanfattning kl 04:46

Nu har det hänt så mkt i mitt liv att jag måste skriva lite. Det är dock så jävla sent att jag inte pallar att köra den vanliga kristianmängden med bulktext, utan det blir några små fina punkter (i hyfsat inbördes ordning).

• Jag är kär.
  
  
• Jag har blivit pojkvän till Kristin.
  
  
• Kalabaliken blir bara bättre och bättre för varje rep. Ni som inte redan köpt biljetter: gör det, för de är snart slut!
  
  
• It's all good spelade succeartat i lördags på ett av dansgolven på ÖGs Marsgasque, med DB och Mats som gäst-dj:s. Se bilder på Pandans blog.
  
  
• The Hives spelar på Yran.
  
  
• Jag sitter och okynnesuppesitter. Bland annat har jag lagt över en timme på att bestämma ny ringsignal. Det blev Morrissey - We hate it when our friends become successful till slut.
  

Storsjöyran, yeah

För att citera en grannbloggare så är det svårt att skriva inlägg när man inte kan/vill skriva om det som verkligen är viktigt. Senaste dagarna har varit sjukt turbulenta i stackars Kristians maggrop. Förhoppningsvis kan jag få äran att presentera Nya Kristian om några dagar.

Tills dess demonstrerar jag mitt nyvunna bra humör genom att prisa Sveriges kanske bästa festival (definitivt Sveriges bästa festival i stadsmiljö): Storsjöyran. När arrangörerna idag presenterade de 20 första bokade artisterna slänger man ur sig fantastiska akter som Gogol Bordello, The Pipettes, Juvelen, The Be Good Tanyas, Pluxus och Millencolin. OMG! Sen lite annat småskrap som Timbuktu, The Ark, Timo R, Frida H, Nikola S och sånt där som man tycker ser fint ut på papperet men aldrig kommer att se för att förfesten är för bra eller för att man fastnat vid demoscenen (eller Intiman) pga ett överraskande bra band. Det här kommer bli sjukt bra, jag säger bara det.

Skönt att Gatufesten lade sig samma vecka som Roskilde, så slipper man ens fundera på om man ska närvara under det där härket till ursäkt för hemvändarvecka.

Jag säger bara Commence: Project Sommar '07! Det kommer bli en minst lika bra årstid som i fjol. Jag har redan bestämt det. (Och då var det ändå en helt fantastisk sommar ifjol.)

Härliga bilder från inflyttningsfesten finns på Karins pixbox och på Gunnars facebook.

Varför har jag inte börjat lyssna på Salem Al Fakir tidigare?

Lasse och jag

Det var länge sedan, men i natt har jag varit tvungen att lyssna på mr. Wienerbröd.

Han har en speciell plats. En plats som man inte alltid vill till.

Men, det var läge för det.