Var på en snabb shoppningtur med Mackan igår torsdag, när han ändå var i stan. Hittade en kavaj och ett skärp på second hand. Hade tänkt hinna med Petter på en second hand-tour på söder idag, men pga att Kalabaliken tog lite extra tid i anspråk (varken första eller sista gången) så hanns det inte med. Men jag, Josef och GustavR hann iaf kuta runt i några affärer och för mig resulterade det i hängslen, ett par skor och en ny fluga. Sen inflyttningsfest hos EvaS, som var jävligt nice. Filip och AndréasL kom och överraskade med en långväga påhälsning, vilket var väldigt uppskattat! Ni som vill träffa Filip igen kan komma på vår klubb på fredag - han kommer dit oxå.
Nu till återkopplingen av rubriken. Inflationen av uttryck!
Förlåt säger man när man gjort nåt avsiktligen, typ: "Förlåt för att jag valde att kliva på din fot. Det kändes som ett klokt val vid det tillfället, men nu i efterhand inser jag hur dumt det var. Jag borde ha förstått." Inte "Förlåt för att jag stötte i din armbåge". Förlåt är ett stort ord och ska så förbli.
Tack säger man när nån verkligen gjort ngt bra, som var oväntat eller inte nödvändigtvis tvunget. Chefer som hela tiden säger tack till sina medarbetare/anställda får dem att känna sig som att de gör honom/henne en tjänst - vilket i min värld betyder att allt engagemang över 0% innebär en vinst. "Tack för att du städade en fjärdedel, det var iaf ngt..." Vafan! Man gör saker tillsammans. "Det här gjorde vi bra ihop. Vad kul det är att jobba tillsammans när du är så här bra!" etc. Kanske passar detta resonemang mest in i ideella organisationer, vilket jag har stor erfarenhet av.
Jag vill inte låta bitter. Det är jag inte. Men lite less blir man väl ändå? Det är inte heller så att jag hakat upp mig på det här. Vänner i min närhet: börja inte analysera ert språk. Denna konversation kom upp på tåget Sthlm-Ups och jag insåg att mina åsikter i ämnet inte kom till sin rätta i en kupé.
En annan dag ska jag ta upp inflationen i "Hur är läget?".
Last.fm regerar. Skönt att klicka sin favoritkanal indie electropop och fram levereras Postal Service. *mmm* Gött att få nåt man känner igen, men nästan glömt bort att man gillar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Diskuterade igår inflationen i -Jag har blivit tjock som man kan höra i olika varianter från det kvinnliga könet. Mitt svar är och kommer att förbli -Ja, det har jag också tänkt på. Anledningen till detta är en känsla av det förväntade svaret -Nej men vännen du är inte alls tjock, har stora lår, eller ser trött ut. Ja menar kom igen nu. Detta tyder på att personen i fråga egentligen inte tycker det denne säger om sig själv. Detta bekräftas genom gensvaret i en mycket förvånad ton från damen. -Vad, tycker du det? Men det är klart jag skojar.
Skicka en kommentar