Det luktar knoblauch, på ett bra sätt

Avslutade den långa färden med sex timmars bussresa, där vi fick se en vacker solnedgång genom immade rutor. Annars var det det vanliga bokläsandet, iPodlyssnandet, skidfilmstittande (på Kongos MacBook) och skitsnackandet. Väl framme gick alla utom Mackan, som fortfarande hade lite knasig mage, på ett riktigt amerikanskt steakhouse.

Vi premiäråkte alltså på nyårsafton. Måste säga att jag är positivt överraskad av pisterna i systemet. Att nedfarterna går i fallinjen och är välpreparerade är man inte är bortskämd med i alperna.

När det sedan var dags för nyårsmiddag och fest så lagade Kongo en fin tvårätters medan jag och Mackan välförtjänt satt i hottuben med var sin Bud efter att han och jag hade storhandlat. Kassörskan gav oss kommentaren "You guys eat healthy!". Kanske inte så många amerikaner som fyller halva kundvagnen med rotfrukter, pasta, frukt och grönsaker. Kålrot heter rutabaga och palsternacka heter parsnip, för er som undrar. Maränger var helt omöjligt att få tag i. Mackan försökte förklara det med "You take eggwhites and suger and whisp it together, put it in the oven and then eat it with ice cream. It's fragile." Heter tydligen meringue, har jag kollat upp i efterhand.

Efter att ha spenderat snart ett dygn i Jackson kände vi inte till speciellt många uteställen, utan vi gick till det som ligger ett kvarter bort: Million Dollar Cowboy Bar. Där hade alla killar cowboyhatt och de flesta tjejerna var fula, men vi hade kul som fan ändå! Har inga bra bilder från där inne, men jag måste iaf nämna att det bara var jag och Jonas som vågade dansa styrdans; jag med en extatisk amerikansk tjej som kunde sjunga med i livebandets countrylåtar. Strax efter tolvslaget gick vi ut och drack huttrande i oss den flaska skumpa som vi så slugt hade gömt i en soptunna.
Idag har vi fortsatt vårt mission att explora området, så att vi vet hur vi ska hika när de stora snöfallen kommer. Avverkar bergen från höger till vänster, uppifrån och ner. Det känns dock lite tråkigt att behöva resonera "Ofyfan vilken lekstuga det kommer bli här när det dumpar! Nu kollar vi runt den där ridgen..." Avslutade dagen med att genomföra lite lavinsökarträning. Det var några år sen sist, men det gick bra. Fast man hoppas ju alltid att man ska slippa genomföra manövern i verkligheten.

Annars har mitt eget huvudämne dessa tre första dagar i Jackson varit mina nya pjäxor. När jag stod inne i värmen på Åre Skidsport så verkade det vara en bra idé att klämma ner fötterna i ett par pjäxor som var en storlek mindre (och således en cm kortare skal). Några dagar senare, ståendes på en bergstopp i Wyoming efter att ha hikat en halvtimme i ett dussin minusgrader, så verkar det inte direkt vara en sådan bra idé. Jag har ont mest överallt i fötterna. Får kramp efter en halvtimme och har så ont att det känns som att jag ska kräkas ibland. Kan nån svara på om det är ett vanligt symptom? Jag vet i alla fall att ju längre jag har dem på mig, desto närmre kommer jag att de gått ut så pass mkt att jag kan ha på mig dem en hel dag i sträck.

Ja, för att försöka avsluta detta pjäxtjat så kan jag säga att jag idag lämnat in dem på en butik som ska hamra, värmepistola, skruva och klistra till dem efter mina önskemål. Den rutin jag har i pjäxfrågan säger att att när det börjar byggas upp brosk på tryckande punkter på foten och vristen, då är det dags att börja anpassa pjäxan efter foten och inte tvärt om. Bifogar en bild på ett fint blåmärke. *mmm* Ska försöka muta tillbaka vänskapen till mina fötter med ett fotbad ngn dag.

Till kvällens middag lagar Jonas wok med ris. Om ni undrar varför han har öronproppar så beror det på att brandvarnarna satte igång och vägrade gå av, så vi fick hämta en snubbe som stängde av nåt i nåt skåp. Det blir säkert gott iaf.